Torsdag...

Dagen idag har rusat fram. Vi har inte gjort mycket då vädret har varit ur uselt utan har hållit oss mestadels inne och busat.
Vi tog en liten promenad till affären för att handla lite ingredienser till min "berömda" kycklinggryta men de hade väldigt dåligt med grejer i affären idag. Antagligen beror det på att han som äger affären är i Libanon och inte kan ta hand om inköpen som ska göras. Det är ju hans son som tar hand om affären nu och han kanske inte har samma kolla som sin far. Lite synd för det blev en väldigt innehållsfattig kycklinggryta idag. Men god blev det i allafall.

Zebastian far fram som en liten orkan nu för tiden. Han kryper snabbare än blixten och har nu börjat att ställa sig upp mot saker. Mest ställer han sig på knäna men det händer att han lyckas ställa sig på fötterna också. Usch det går verkligen fort. Han pratar inte så mycket fortfarande utan gör mest i från sig ljud. Han har sagt mamma och pappa nån gång men jag tror att det mest är av en slump inte utav vilja. =) Men vem vet orden kanske börjar bubbla ur honom snart också.
Alexander är som han brukar vara, mer vild än tam, men han är verkligen helt underbar på sitt lilla vis. Han växer så fort och idag mötte vi en man, som jag nu inte kommer ihåg namnet på, som inte har sett honom sen våren 2010 och han sa likadant att tiden går så fort och att Alexander skjutit i växten... Kan inte annat än att hålla med. Känns som att det var igår som han kutade omkring med sin lära-gå-vagn och bara kunde säga pappa, mamma och kisse. Man hinner verkligen inte med. Han har börjat bete sig som en tonåring. han stänger in sig på ett rum och när man frågar varför han stänger dörren svarar han: "Lillebror får inte komma in för jag vill vara ifred". Jag kan inte annat än att le när han säger såna saker. Även om jag försöker förklara för honom att han inte får stänga dörren om sig så kan man ju inte förhindra det hur länge som helst liksom. Han kommer ju att göra det ändå vad tiden lider.

Känns bra att jag kommit hit där jag är idag. Jag har 2 underbara barn och en underbar man vid min och deras sida. Jag äger ett hus tillsammans med honom och känner att jag går en stadig framtid till mötes. Vissa saker kvarstår fortfarande men det gör ju att jag har mål att sikta in mig på. Man kommer ju ingenstans annars. Man kan ju liksom inte bara stanna där man är och tro att allt kommer att förbli perfekt. Man måste ju kämpa mot nya mål hela tiden..

Renoveringen av Alexanders rum går framåt men än är det långt kvar. Tror inte att vi kommer att hinna klart innan Zebastian fyller 1 år. Det känns så i allafall. Men målet är ju att få honom in i Alexanders nuvarande rum inom en snar framtid. Lite trist att renovera inomhus nu i sommar när det är bra väder och vi har saker att göra utomhus. Men vi får helt enkelt ta oss tid. Zebastian kan ju inte bo i vårat sovrum i all evighet. Även om det är lite mysigt. =)

Nu ska jag ta och lägga Zebastian sen väntar läggningen av Alexander...

Skriver mer en annan dag.
PoK